Det sjukast jag har upplevt med en tanganyika ciklid !

Forfatter: Carl Eklind
Oprettet: 09/09-2007 09/09-2007
Sidst redigeret: 21/12-2009 21/12-2009
Oprettet under: Beretninger
 Del

Hej !

Jag tänkte berätta den mest osannolika upplevelse jag har varit med om när det gäller en Tanganyika ciklid. Detta hände tidigt i våras.

Eftersom jag studerar här i Lund och kommer ifrån Lidköping från början så är det naturligt för mig att flytta hem till mina föräldrar över sommaren för att sommarjobba och tjäna ihop pengar till mina hobby som är Tanganyika cicklider. Så inför sommarlovet 03 så flyttade jag hem för att sommarjobba. Turligt nog så lovade en god vän att ta hand om fiskarna åt mig. Väl hemma så saknade jag mina fiskar så mycket så jag bestämde mig att skaffa ett par Lamprologus Signatus att ha i mitt 35 liters akvarie som stod hemma. Fiskarna införskaffades och tiden gick på som vanligt och jag studerade deras beteende varje ledig stund.

Tillslut var sommaren slut och det var dags att flytta hem till Lund igen. Snäcklekarna fick stanna hemma hos mor och far och det hela var frid och fröjd. Så i början av Januari så ringde mor och sa att nu får fiskarna nog flytta ner till Lund eftersom hon hade tröttnat på dem. De skulle ändå komma ner samma helg och skulle då ta med dem ner. Ta med hela karet ner tyckte jag. Det är ju så litet och fiskarna kommer nog att klara det fint.

Så tidigt en lördag morgon så satte sig mina föräldrar i bilen för färden ner till Lund. Akvariet som innehöll endast vatten så att snäckorna i stort sett var täckta, stod i en stor plastbalja för att vattnet inte skulle skvalpa ut. Det tar ca 4 timmar att åka från Lidköping till Lund och på vägen ner skulle de stanna till på Ikea i Göteborg en liten stund. Jag hade uppmanat min far att inte stanna för länge för fiskarna klarar ju sig inte hur länge som helst. Stoppet tog 2 timmar och till min fasa skulle de också helt oplanerat stanna till i Helsingborg för att åka över till Helsingör för att handla sprit och öl. Det stoppet tog över 3 timmar för det skulle ju ätas middag och avnjutas en öl på någon trevlig krog.

9 timmar senare bär min far in ett iskallt akvarium som har stått i bilens kalla bagageutrymme under resans gång. Till min fasa ser jag att vattnet har skvalpat så mycket så att snäckorna där fiskarna befanns sig i var helt nergrävda i sanden. De måste vara döda var min första tanke när jag grävde fram snäckorna i den iskalla sanden. Vattnet kunde inte vara mer än 7-10 grader varmt. Jag tar en chansning tänkte jag och släppte ner snäckorna i mitt 375 liters tropheus kar. Dagen gick och inget hände i snäckorna. De måste vara döda tänkte jag innan jag gick och la mig för kvällen.


Jag gick upp ganska tidigt nästa morgon och vad tror ni jag fick se? Jo där var Signatus hanen i full gång att försvara hans och sin honas snäcka från nyfikna tropheusar som ville undersöka de nya invånarna i karet. Det var mycket mäktigt att se den lilla snäcklekaren som attackerade tropheusarna med livet som insatts. Otroligt var att 2 veckor senare hade honan en fin kull med yngel som hon och hanen vaktade mycket noga och stackars den tropheus som kom för nära. Efter en tid i tropheus karet fick jag till och med flytta ut paret då de var alldeles för aggressiva och tog ett stort område som sitt revir. Paret går nu hos min vän Fredrik Hagblom som får en massa yngel från detta par som har varit med om så mycket.

Detta är nog den sjukaste och häftigaste upplevelse jag har varit med om med en ciklid.

Mvh Carl Eklind